ironmantransformation.blogg.se

-Om IKEA-morden

 

Då har det hänt igen. En otäck händelse har drabbat Sverige. Varje gång det sker något av den här kalibern så tänker jag tillbaka på två av dom första hemska händelserna, som skett i Sverige, som jag minns att jag har starka minnen ifrån. Två händelser som jag många gånger genom åren har reflekterat över. Det är mordet på utrikesminister Anna Lindh samt mordet på Sabina 5 år i Arvika.

 

Jag var 20 år när det hela inträffade och jag minns att jag påverkades väldigt starkt över hur den massmediala uppmärksamheten kring Sabina på nåt vis inte fick den uppmärksamhet som den förtjänade. Det är något som ständigt har återkommit i mina tankar. Jag har nog nu 12 år senare landat i nån form av förståelse för att det som drabbade Anna Lindh inte var något som drabbade en kändis och att det var därför det fick så mycket publicitet. Det som drabbade Anna Lindh var något som drabbade vår demokrati. Anna Lindh mördades för att hon tyckte saker. Anna Lindh mördades för att hon var politiskt aktiv. Så fort ord övergår till handling och man på något vis försöker att tysta ner människors åsikter genom våldshandlingar så är vårat land på väg i fel riktning.

 

Anledningen till att jag kopplar detta till vad som igår skedde på IKEA har egentligen ingenting med händelsen i sig att göra. Kopplingen jag gör är alla de åsikter kring händelsen som nu vädras. På många av dom främlingsfientliga sidorna så har man redan, enligt dom själva, en väldigt klar och tydlig bild över vad som har inträffat, vem som har gjort vad, vilken nationalitet det är på gärningsmän respektive målsägare, anledning till morden mm mm. På övriga mer etablerade pressidor så citerar man mer eller mindre enbart vad polisen har sagt samt försöker hitta en avgörande detalj att slå upp stort som rubrik. Roúbriken har man ju dessvärre lärt sig genom åren att den inte på något som helst vis behöver ha något med innehållet att göra. Det är ofta en mening ryckt ur sitt sammanhang och kräver en vidare förklaring i text.

 

Jag anser att vi har ett väldigt farligt klimat i Sverige. Vi har en växande högerfalang som samlar väljare pga en ökad rädsla i samhället. Vi har politiker som aktivt motarbetar demokratin genom att låsa varandra ute, inte bjuda in till debatt och inte hantera viktiga frågor korrekt.

 

Vi har fullt med människor i Sverige som är beroende att partier börjar samverka över blockgränserna, etablerade nyhetssajter har en skyldighet att följa händelser från start till slut. Man måste ge en nyanserad bild av vad som sker i samhället på gott och ont. Man kan läsa om svenska medborgare som har gjort utlandstjänst som fortfarande efter över 20 år lider av posttraumatisk stress. Hur ska då människor som kommer från krigshärjade länder må psykiskt. Vi har ett ansvar att ta hand om dessa människor, men vi måste börja göra det på rätt sätt.

 

Att minska invandringen och skicka tillbaka människor till sådana länder är både inhumant och oacceptabelt, MEN vi kan inte heller fortsätta att ta emot i dessa proportioner utan att få in dom i samhället. Vi måste lägga våra resurser på att ta hand om dom människor som kommer hit. 

 

Jag tillbringade större delen av min barndom/ungdom på fotbollsplanen bredvid flyktingförläggningen i den lilla kommunen som jag växte upp i och där lärde jag mig oerhört mycket om livet. Människor är i grunden goda, människor vill i grunden väl men många saknar tyvärr verktygen för att lyckas genomdriva det dom vill. Det Sverige som jag idag ser växa fram är ett Sverige med ett växande hat. Ett förenande hat. Vi har börjat att nonchalera, förakta, hata eller osynliggöra den problematik vi har kring invandingen. Ingen i beslutsfattande position hanterar idag, enligt mig, problemet på ett korrekt sätt.

 

Så vad är då min önskan. Min önskan är till en början att vi innan vi vet bättre slutar att döma personen som kämpar för sitt liv på lasarettet. Han kan möjligen vara en mördare som kallblodigt har begått det han anklagas för, men han kan också vara en hjälte som avvärjde en skenande dåre. Vidare så vill jag ha en grävande journalistik kring händelsen i sin helhet. Varför har det gått som det har gjort? Varför var han på den platsen han var och agerade så som han gjorde? Varför har ingen sett några varningssignaler? Finns det för dåligt med vårdplatser? Vad är anledningen? Å till sist, politiker, skärp er! Våga öppna upp mellan gränserna, våga ta debatter. Vi har en skrämmande utveckling och den kan enbart påverkas om man vågar konfrontera problemen.

 

Nu var det här en avstickare från vad jag egentligen ska skriva om men jag kände att jag behövde ventilera.